Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

För tidigt

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-06-15 16:54

Närväxta jordgubbar. Växtzon 4. I mitten av juni. Det är onaturligt.

Min far jordgubbsodlaren försökte alla tricks för att få fram en liter till midsommar. Det var alltid mycket viktigt. Sen lät han sig fotograferas bredvid skålen och var mycket stolt. (Brorsan! Jag vill gärna ha en av de där bilderna!)

Visserligen låg mina föräldrars jordgubbsåkrar i växtzon 5, men ändå. Det är liksom fel.

Och alldeles bredvid jordgubbsåkern höll två traktorer på att hantera gräs som väldigt snart kommer att vara hö.

I morse ryttlade en lärka över samma fält och jag undrade vad den tänkte: "Men än är det väl inte midsommar? Eller? Är jag fel ute i tiden? Vad gör jag här?"



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1261

Häxa

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-06-12 15:50

Jag har plockat nässlor. De ska hängas upp och torka i ett mörkt hörn. Sen ska de ner i bröd och tekannor.

Det känns bra. Det känns riktigt bra att hantera det där stickande levande.

Men man får kanske passa sig. Min gamla mamma berättade om sin syster, min moster. Hon börjar bli riktigt skröplig och har hjälp hela tiden, personal som kommer och går och pysslar om henne på alla sätt. Men en av dem hade kallat henne häxa.

Jag vet inte riktigt varför, men jag gissar att det handlar om att hon vill sina värkande ben masserade med egentillverkad johannesörtsolja eller få egentorkat valerianate eller nåt. För sånt håller vi på med i släkten (även om jag har svårt att tro på en hel del av det).

Men risken finns...

Men jag blir hellre kallad häxa än annat som lärare kan bli kallade av barn och föräldrar, särskilt så här i betygstider. En häxa är trots allt nån man inte kan köra med, en med uppror och lite makt.

Gärna häxa för mig.





  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1260

Puh!

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-06-06 18:05
Puh! Betygen satta.Maj månad över och svansen har följt med.

Fröding kallade maj wunderschön. Han var inte lärare, han hade kanske inga andra förpliktelser. Jag menar att maj är hysterisk.

Liksom december. Och jag kan, mindre och mindre för varje år, föstå vad i allsin dar det ska vara bra för.

Riter är det förstås. Det och det och det måste göras. För annars. Tycks man känna.

Juni.

Granne under dukar med småflaggor på tallrikarna på utebordet. Blir det grill? Ja, den nya svenska nationalmaten.

Men man kan ju faktiskt lika gärna äta sill och potatis. Jag tror det blir det här. Nypotatisen finns ju redan.

Annars upptäcker jag nu, när luften åter går att andas, att jag längtar. Efter mina vänner.

Och igår upptäckte jag att jag längtar efter rättfärdighet. Min egen. Och andras.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1259

Piller 4

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-05-05 07:31

Jag tog ett sista piller. Ja, det känns som det sista. Det var ett enda piller, giftigt blått, alldeles ensamt i sin kartong men med en låååång bipacksedel. Det skulle ta allt av den sort som det kunde ha ihjäl. Svamp.

Det blev lite bättre på vissa ställen, men inte på andra. Det är uppenbarligen bara att stå ut, ha tålamod, svälja.

Men min uppmärksamhet är frisk.

Huvudledaren i dagens tidning handlar om Trump och de amerikanska primärvalen. "Primärvalens kundkrets är en helt annan än den nationella", står det.

Kundkrets? Är det inte väljare det handlar om? Medborgare? Inte folk som ska köpa nåt utan välja.

En ung person pratade igår om andra världskriget och kallade abwehr (den del av den tyska krigsmakten som hade hand om spionage och sabotage före och under kriget) för ett företag.

Företag?

Handlar det bara om språket eller har detta – knodderiet, marknadstänkandet – gått ända in i tanken? (Fast det är förstås samma sak.) Att allt handlar om att köpa och sälja och pengar?

Hu! Vem är då den fattige?

Är det förresten nån som har nåt tips om hur man blir av med något osynligt i kroppen; virus, små urdjur eller amöbor av nåt slag? Men helst inte ett blått engångspiller. Av någon anledning får det mig att tänka på cyanid och helst nåt gratis huskursknep. Bara för sakens skull.




  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1257

Idiot kan du vara själv!

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-04-07 09:16
Björn Wahlroos, en av de där karlarna som styr banker, har sagt att 80% av alla människor är finansiella idioter och därför bör lämna över sina pengar till de 20% som har idéer.

Idiot kan du vara själv, är det första jag tänker. Som en unge. Som känner att det där var bra taskigt sagt.

Väldigt taskigt, faktiskt!

Så försöker jag reda ut vad han säger. Vad är det för idéer han menar? Hur man fixar pengar ur fritt svävande pengapengar som inte har med verkligheten att göra? Hur man lurar 80% av mänskligheten på möjligheter, hälsa och liv?

Ja.

För inte handlar det om de idéer vi behöver – hur alla människor ska få alla sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och vad vi ska göra för att klimatförändringarna inte ska skena iväg så långt att människan dör ut.

Eller tror han att det är det han sysslar med?

Hur kan man i så fall vara så korkad?

Och vad menar han med att de flesta av oss är finansiella idioter? Som om vi inte hade den grundläggande drivkraften att se till att skaffa oss mat och värme med hjälp av det system vi har för att hantera det (utan att fixa allt på egen hand eller bara syssla med byteshandel).

Fast det är kanske ordet finansiell det hänger på. Finansiell. I en annan värld, en "högre" värld ovanför kaffesump, bajsblöjor, jord, skog, vatten, datorstrul, pappersåtervinning och allt annat vi vanliga 80% sysslar med, lever i och av. En materiell värld där allt inte är yta och fiiiint.

Ibland tänker jag på de gamla svaga människor jag stötte på när jag en gång för längesen jobbade på långvården. Deras kroppar var väldigt skrynkliga och luktade illa. Männens penisar var små skinnslamsor där man skulle få in en kateterslang utan att det gjorde ont i dem.

Du Björn Wahlroos, och alla ni andra 20% finanskreativa, kommer också att hamna i liknande omständigheter och sen ska ni dö, som alla vi andra. Du kan ingenting ta med dig dit du går, Björn. Ingenting, oavsett hur förbannat kreativ du är med dina pengar och det vore så bra om du kunde inse det, nu, du och alla ni andra 20%*, och istället använda er fantastiska kreativitet till att ordna det bra för 100% som lever sina liv före döden.

* Ja, ni vet – panamapapperpersonerna med många fler.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1254

Ebba

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-22 07:58
Kvinnor i min närhet säger, liksom lite i förbifarten:
– Såg du Ebba på Babel? Vad tyckte du?

En är ju feminist. En vill ju gärna hänga med henne i alla feministiska svängar, men nu fick jag bara lust att säga:
– Men lilla Ebba, för din egen skull – låt det mogna ut. Skrik inte så, lägg inte ut ditt livs stora kris till allmän beskådan innan den hunnit mogna ut. Var rädd om dig!

Jag får säga lilla Ebba. Vi är generationskamrater, fast hon är lite lite äldre än jag. Och jag har själv upplevt kriser, känner igen dem. Hur man blir helt hud- och gränslös och efteråt, när ens jag samlat sig, är stolt för att man red ut stormen samtidigt som man skäms för att man öppnade sig för mycket, lät andra ana ens värsta tankar och gav dem möjlighet att kliva rakt in i en.

När jag och Inger Hallén skrivit Barnen som aldrig blev, kom vi på teve. Vi var tillsammans i Malmö för en morgonsoffa, jag blev inbjuden till TV4. Morgonsoffan gick bra, Inger var i alla fall klok. På TV4 hann jag aldrig upp på scen eftersom kvinnan före mig pratade utan minsta kommatecken, så det blev inte plats för mig. Nån hade sett mig sitta i publiken. Då var jag oerhört tacksam för den hysteriskt pratande kvinnan.

Nu kan man kanske hävda att till exempel Strindberg gjorde precis som Ebba – utom att vara med på teve förstås. Visserligen skrev han bra böcker, men varför ska man ha honom som förebild, en djupt narcissistisk karl?



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1253

Internationella kvinnodagen och sånt

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-08 09:02
Och just nu hör jag att det mest är män som skriver på Wikipedia.

Och varför skriver inte kvinnor? Kvinnor skriver inte sämre än män, absolut inte, det vet jag bestämt!

Men det handlar kanske om ämnena. Att vissa ämnen inte verkar vara såna att man skriver om dem. Om man till exempel jämför en icke nedlagd svensk motorcykelfabrik som Husaberg med påtning. Sånt. Betydande saker jämfört med obetydliga.

En gång för längesen skrev jag högskoleprovet. Jag hade läst på universitet, hoppat av en linje jag inte ville fortsätta på, men hade inte betyg höga nog för att komma in på lärarlinjen, där jag ville in istället, och högskoleprovet skulle skilja ut dem som skulle kunna klara universitetsstudier från dem som inte skulle. (Påstods det. Då. Men alldeles nyss hörde jag en forskare som påstod att det inte alls var meningen. Det handlade istället om normalfördelningskurvan, den betygssystemet byggde på (1-5); att sortera folk i normalbegåvade och inte.)

Men det var egentligen inte det jag tänkte på nu, på internationella kvinnodagen, utan att jag minns en fråga som gjorde mig oerhört förvånad. Den handlade om en krukväxt, en saintpaulia.

Den var ju lätt som en plätt, men var den så viktigt att den skulle skilja agnarna från vetet? Saintpaulior var ju mormorsproblem – lagom mycket vatten, lagom mycket ljus, allt det där pillet i köksfönstret.

Eller så handlar det om tiden, all den tid som läggs på pillet med allt det där som hör hemma i ett hem, och omsorgen. Den tar sin tid.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1250

Totalitärt och religiöst

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-29 10:03
Häromdan läste jag om det stora företaget – för att inte säga anskrämligt gigantiska företaget jag just nu inte vill nämna vid namn (eftersom jag har erfarenheter från Kina där mannen i mitt liv råkade skriva ordet demokrati och gång på gång, blev belönad med nedsläckning – tills han skrev folkstyre istället)... Alltså, det stora företaget som hjälper oss att hitta information på nätet. (Va! Vad händer? Plötsligt försvann min sida. Nå, där hittade jag den igen.)

Jag läser att företaget också sysslar med självkörande bilar, luftballonger, robotar, articifiell intelligens och biomedicinsk forskning. (Och nu försvann en del av texten... Jag försöker igen:) Bland annat. Bland annat, alltså.

Robotarna de arbetar med ska lära upp sig själva inom vilket område som helst och ledaren för projektet räknar med att det kommer att ta tid eftersom det liknar Manhattanprojektet.

Atombomben alltså.

De använder en mjukvara vars mål är att svara på frågor innan man ställt dem.

Dessutom har de ett annat projekt: FÖRETAGET vs. Death: att bekämpa mänskligt åldrande – en av livets stora gåtor – och dess negativa effekter.

...

Lite luft. Jag var tvungen att få lite luft.

Min arbetsplats hade kontrakterat en varumärkesexpert som skulle se till att vi fick fler kunder. Där ingick kommunikationerna och en av dem som skulle huta oss var från ett annat stort företag, ett nästan lika stort som det första jag nämnde.

Den mannen var som en pastor, den sorten som hälsar på en genom att ta med båda sina händer om ens högerhand. Den sort som inte lämnar nåt utrymme för ensamhet, självständighet och tvivel.

När jag besökte detta företags stora affär i London, var vibbarna desamma: kyrka. Så mycket ljus, så onödigt välvillig personal.

Så nu detta – svara på frågor innan man ställt dem: Svaret på frågan om livets mening är naturligtvis Jesus!

Och övervinna döden....

Ser ni? De har totalitära anspråk. De vill vara den nya religionen.

Luft! Mer luft!

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1248
Nästa »