Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

En annan sak

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-09 09:38
En annan sak:
Den nya stiftpennan fungerar plötsligt inte. Inget blyertsstift sticker fram som det ska när jag trycker och jag tror att det redan – men hade jag inte just fyllt på? – är slut på stift, så jag drar av skyddet och pillar ut det lilla suddet och försöker trycka in ett nytt stift (efter att ha pillat av locket på blyertshylsan – varför är alla hylsor olika? – och lagt ner den i lådan igen), men det går inte alls. Då skruvar jag isär hela pennan och ser att det sitter tjockt med blyerts inuti. Jag har laddat för mycket. Jag skakar det lilla plaströret, dunkar det i bordsskivan, håller på – och alla fyra blyertsarna (får det inte plats fler?) sprids över bordet. Jag pillar ihop allt igen och fyller röret, med bara tre blyertsar, och medan jag drar ut skrivbordslådan igen, för att leta reda på den lilla blyertsstifthylsan, slår det mig: får jag göra så här?

Det tar ju tid, jag borde plocka upp den stora högen texter jag noggrant måste kommentera, rätta, uppmuntra i, komma med goda förslag i osv osv osv.

Sen slår det mig: hur mycket tid har jag inte lagt på att komma på hur man hanterar datorn och alla nya system och program och appar och det har minsann varit rätt att göra.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1245

Städningens problem

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-02 10:00
Ibland, när jag städat färdigt, står jag och tittar på mitt nystädade hem och är mycket nöjd.

Ibland undrar jag då om jag är lite knäpp. Eller bara gammaldags. Eller nåt värre.

Står andra och känner sig lika nöjda?

Jag städar ju helst på lördagar, varje vecka, så det är inte så att jag är nöjd för att dammråttorna börjat nafsa mig i tårna och att jag därför är så nöjd för att jag äntligen tagit mig i kragen och gjort det som måste göras. Nej, det är nåt med att det är rent och ordnat.

Ordning och reda. Och då blir jag lite rädd. Är det samma ordning och reda som ministrarna och SD pratar om – ordning och reda bland alla dessa människor som så oförskämt väller in över våra gränser?

Eller renheten. Som de som pratar om tiggarna som sanitär olägenhet?

Men det hjälper inte, jag kan absolut inte tänka mig att låta bli att städa. Jag är nog bara gammaldags. Måtte det vara så.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1244

Varifrån kommer den, den stora tröttheten?

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-01-26 11:29
Jag kämpar med min trötthet.

I natt vaknade jag vid tolvtiden. Det var nåt som lät nånstans, ett knäppande, i köksdelen. Vad i allsin dar var det? Knäpparlarver i skafferiskåpet? Nåt som höll på att rämna – fogarna mellan plattorna, kylskåpets inre, ledningarna till vattenkranen... Maten. Vattnet. Tillvaron.

Jag smög upp och lyssnade noga. Och där, i bunken med blötlagda kikärter, där knäppte det. Kikärterna sträckte på sig, bredde ut sig och ja, de kunde väl få hålla på då.

Men jag hade vaknat.

Sen tog det förstås ett tag att somna om. Det är inte så lätt numera.

Och i morse ringde väckarklockan.

Så jag kämpar med min trötthet.

Alldeles nyss satte jag mig vid min dator. Den var skitig. Inte kan man ha det så; jag hämtade en lätt fuktig trasa, stängde av, putsade tangenterna och skärmen och utsidan och insidan. Sen kom jag att tänka på min jobbdator. Där är tangenterna klibbiga, påminde jag mig, och gjorde om samma städprocedur med den.

Sen tänkte jag på min trötthet.

Egentligen har jag aldrig varit en oerhört pigg en. Det finns ju en del såna, de tycks kunna springa omkring och göra en massa saker i en förfärlig fart och ändå bara bli lagom trötta när det är dags att lägga sig. Jag kan absolut inte förstå hur de bär sig åt.

Jag är ibland ... urålderstrött.

Och jag kan inte lokalisera källorna för denna trötthet hur mycket jag än försöker – slapp kost, för lite luft och motion, konstiga blodvärden, för lite ljus (men det går inte riktigt att göra nåt åt så här års), nyheterna, själens genuina tyngd?

Ålder? Ja, man måste kanske acceptera att åldern tröttar.

Men de vrålpigga kanske inte hör kikärternas knäppningar. Eller städar sin dator bara för att den är lite kladdig.





  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1242

Vegorätt

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-01-24 16:46
Nytt matlagningsprogram! Helt annorlunda! Vego. Så kul! Inte bara starka karlar som dänger upp köttet och dunkar klubban i skärbrädan och grillar på.

Men åhhhh!

Flams och gulleri och söta barn och sitta i sanden och grilla – och gå i en sädesåker innan säden är slagen: Vad är det?! Min far, den lille självägande bonden, hade rutit. Vad är det för respekt för maten?

Och lite huttlande och duttlande med den ingrediensen och den och lite sånt, hihihi!

Så nu tittar Tanten fram: Hur vore det med lite Folkbildning?!! Va? Vad är vad och vad? Vad är bra, vad är det för finessen med att äta denna sorts mat – mer än att man blir söt i röd hatt?

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1241

Är det?

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-01-16 15:50
Att följa nyheterna är ett elände, men jag väntar ändå på tidningen varje morgon och öppnar den med tillförsikt. I morse stod det om lögnerna som blir nyheter i Putins Ryssland och innan är det ju Polen och Ungern och flyktingkaoset och arbetsförmedlingen och IS och en massa massa annat.

Och jag börjar undra om det vi ser är en härdsmälta.

Jag vet förstås inte vad härden är.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1240

Granen

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2015-12-27 10:14
När jag var barn och far jobbade i skogen, tyckte vi att det var hans uppgift att ta hem en julgran, en fin en. Men länge glömde han det och kom, i sista stund, hem med nåt han tycktes ha fått syn på just innan han skulle åka hem och det blivit mörkt i skogen. Inte fin alltså.

Ett år blev brorsan och jag så besvikna på den hemförda granen att vi tog en yxa och gick ner på betesvallen där vi visste att det växte en gran som såg bra ut. Den plockade vi med oss.

Brorsan säger däremot att far såg ut granen långt i förväg och knöt ett band i toppen på den för att sen hitta den när det var dags.

Men det var nog efter betesvallsgranen.

När jag nu plockade gran med min kusin, i min egen skog, insåg jag att det kanske inte alls handlade om att far hade bråttom eller att det hann bli mörkt. Jag gick och tittade på alla mina granar med helt andra ögon: Den där står inte så bra. Den där är lite väl gles mot toppen... eller lite skev... eller blek... eller nåt. Men, ja, den kan bli bra. Man kan väl alltid vända fel sida mot väggen och fylla den med glitter.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1237

Soprummet som uttryck för nuvarande beteenden

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2015-12-01 10:19
Vårt soprum är intressant. Jag vet inte hur det ser ut i era, men vårt innehåller elva större behållare och ett antal små.

I de minsta ska man lägga lampor och batterier av olika slag.

I tre av de största ska man slänga det där som inte går att stoppa i nån av de andra – restavfall, brännbart. De är stora och blir aldrig fulla vad jag kan se. I de två andra stora ska man slänga papp av olika slag, alltså äggkartonger, mjölkförpackningar, pizzakartonger och sånt. Där är det knöfullt.

Den sista stora är till för tidningspapper. I den ligger snart bara lite på botten och skvalpar.

I en av de ganska stora ska man slänga plast (blir riktigt full), i en metall (inga problem) och i en, jag säger en, ska man slänga sånt som kan bli kompost. Och jag misstänker att jag vissa perioder av året ensam fyller den till hälften; allt rens för sånt som ska läggas in och kokas in och marmeladas och frysas in; blåbärsblad, lingonblad, ärtskidor, rädbetsblast.. Ja, ni vet. Och resten av året är det ju fortfarande potatisskal och rester från buljongkoket.

Men var gör alla andra av sitt rens? Äter de upp det? Det är trots allt trettiosex (36) hushåll i föreningen.

Jag tror jag kommit på hur det hänger ihop: pizzakartongerna.

Och sen finns det två behållare för glas. En för ofärgat glas och en för färgat. Det står mycket tydliga instruktioner för vad som ska vara i vilken låda. Det står "färgat glas" och "ofärgat glas". Det står inte "med kork" nånstans. Det står inte heller "med porslinskork", men igår, när jag skulle slänga färgat glas, hittade jag den här:En jättefin stor burkflaska från Surte med etikett, en rödramad etikett med ordentlig skrivstil: Saft -91, rabarber, vinbär.

Den vrakade jag snabbt.

I "färgat glas".

Dessutom finns golvet. Där står det nu ett antal blomkrukor och en väldigt konstig sak i rött glas och plåt. Jag vet inte alls vad det är, kanske en lampa.

På dörren står det tydligt att allt som inte passar in nån av de många behållarna ska man själv bära iväg till kommunens sophanteringsstation.

Så vad kan man då sluta sig till av detta soprum:
1. bristen på läskunnighet börjar bli katastrofal
2. tanken att nån annan, typ tjänstefolket, typ sophämtarna, ska bära iväg det man själv inte ids ta hand om
3. att man inte behöver bry sig om det där med bra mat
4. att man kan strunta i farmorsarvet
5. att tidningsläsningen minskar, vilket gör att läskunnigheten kan bli ännu sämre
5. eller?


  • Kommentarer(3)//bloggen.sigbritternald.se/#post1233

Och här också

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2015-11-18 06:11
Och det är egentligen samma sak som med IS. Frankrike bombade genast. Först tänkte jag bara jaha och hämnd och vad ska det vara bra för. Sen tänkte jag att det var barnsligt och att lärarinnan i mig ville gå fram och säga:
– Nä nä, inte slåss.
Och Frankrike skulle svara (som pojkarna – det är mest pojkar, i sjuan):
– Men han slog först!!!
Oh jag skulle säga:
– Och det var du som fortsatte. Och nu måste båda lägga av.

Här behövs också tanke, ordentlig eftertanke.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1231
« FöregåendeNästa »