Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Frikopplingen på mangeln

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2015-10-04 16:12
Förra veckan satt det en lapp på dörren till tvättrummet: Stängt tisdag för service.
För säkerhets skull hade servicepersonalen också satt en klisterremsa över hålen där man markerar sin tvättid med ett lås.

Såå bra, tänkte jag, och la till en lapp bredvid den första: Jag skulle vara såå tacksam och glad och ni kunde smörja frikopplingen till mangeln. Med vänlig hälsning! Sigbritt Ernald

Jag skrev så eftersom jag numera varit tvungen att vara tillsammans med folk ur över- och övre medelklassen: så tacksam om ni kunde. Inte hade jag skrivit så förut utan mer: Kan ni smörja frikopplingen? Men jag har förstått att det på nåt sätt uppfattas som en oartighet att inte lägga till en massa tacksam och konditionalis och en oartighet uppfattas som en order och ve dem som ger order åt det hållet.

Eller om det är nåt annat...

Ovh order ger man så här: Smörj frikopplingen! Tänker jag.

För en väldigt trög frikopplingsspak till mangeln är besvärligt. Naglarna jag mödosamt då och då försöker spara (för att kunna se fin nog ut) ryker all världens väg när jag tar i och kopplingsspaken äntligen flyttar sig med knarrande.

Och sån hade den varit länge, och jag vill gärna mangla lakanen för det är ju så underbart att lägga sig på alldeles släta lakan nån gång då och då. Det är som på ett fint hotell.

Servicepersonalen tog inte ner lapparna efter sig, jag tog ner dem, och vem vet om de varit där då? Men när jag skulle mangla igår gled frikopplingsspaken så fint och lätt.

Dessutom har jag gått med i republikanska föreningen.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1222

En revolutionerande uppfinning

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2015-09-29 17:44
Och de här böckerna kommer jag hem med från bokmässan:
Medan mannen i mitt liv släpat hem en tung kasse full av poesi, astronomi och Wittgenstein.

Ett tag ville jag bli en fri intellektuell. Fri – bara det! Och intellektuell. En gång tittade jag in i skåpet där jag har knappar och blixtlås och garner och trådar och tänkte att nä, nu slänger jag rubbet.

Men det gjorde jag inte. Det var liksom lite för mycket. Tänk om det ändå inte skulle gå och jag vore tvungen att skaffa allt nytt igen.

Och det går inte så bra.

Skälet är kanske att jag inte kan låta bli att försöka handarbeta (trots tummarna tummarna), gulla med hemmet och koka marmelader. Kan bara inte låta bli.

Och kanske är det inte nåt högt fall från framåtskridandets parnasser. Karin Bojs har skrivit en bok om vår historia och hon menar att en av mänsklighetens största uppfinningar är … (jag tänkte tvättmaskinen!) … synålen!

Det ni alla hjulfantaster – synålen är grejen! Så tantigt det kan bli!

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1221

Och hur kan man se ut?

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2015-02-25 13:51
Det finns val att göra för en tant. Ska man till exempel bara fortsätta att se ut som "vanligt" eller byta stil?

Jag ser andra tanter som bär jeans på ett sätt de förmodligen gjort sen de var unga på sextio- eller sjuttiotalet. De liknar liksom "överliggare"; studenter som aldrig blir klara med sin ungdom.

Sen finns det de som byter ut sina jeans mot rymliga piratbyxor när det är lagom varmt och lite rymligare mjuka byxor och en bekväm överdel, eller vad det kan kallas. Och bekväma skor och liksom ser oformliga ut.

Bekväma skor är underbart, men jag undrar varför de måste vara så förfärligt fula. De har grå sulor som "lutar" och gärna kardborrband ovanpå. Hemskt.

Jag träffade en skodesigner för några år sen. Hon var alldeles nyss färdigutbildad och hade fått jobb i Hongkong. Jag föreslog henne att göra snygga och bekväma skor, men det verkade inte alls vara nåt alternativ.

Igår satt jag en stund och tittade på folks fötter. De var iklädda sandaler. Så väldigt olika form fötter har, tänkte jag; breda eller långa eller med långa tår eller korta eller spetsiga; eller med extra lång stortå eller inte. Alla varianter. Men oftast ser de skor alla dessa fötter ska stoppas in i alldeles för lika ut.

Hade jag väldigt gott om pengar skulle jag låta "skräddarsy" mina skor.

Det är lättare på klädfronten: Man behöver inte se oformlig ut. Man kan i alla fall välja den där sortens mer kulturtantiga varianten med färgstarka och vackra tygsjok som döljer allt.

Eller göra sig till en spröd engelsk överklasstant och klä sig med stil. Sprödheten är förstås inte självklart lätt att åstadkomma. Med min bonnigt rejäla benstomme skulle jag aldrig lyckas med nåt sånt. Tyvärr.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1186

Kanske behöver jag de där nya positiva nyhetsinslagen

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2015-02-16 17:12
Jag kan inte låta bli att tänka på att vi mänskor gör så många dumma saker: startar krig och fortsätter dem, låter skitstövlar få makten (det verkar finnas hur många som helst; och ständigt dyker det upp nya), sväljer gift och röker tobak, startar ännu fler projekt för att få olja att bränna upp fast klimatet bara blir hetare...

Den värsta dumheten är att skilja på folk och folk. Att tro att vissa människor är finare än andra för att de har gott om pengar, är födda i en "fin familj", är av "kungligt blod" och sånt trams. Eller att det beror på vilken färg man har på skinnet. Det är då så urfånigt.

Och det är bara en liten del av de riktigt stora dumma sakerna. De små är oräkneliga.

När jag var yngre tror jag att jag faktiskt trodde att allt hela tiden var på väg att bli bättre, att vi höll på att bli klokare allihop och att allt skulle ordna sig. (Det var före Berlusconi och Putin.)

Förlorade jag den tron när jag förblev barnlös? När inget barn såg på mig så där oerhört tillitsfullt när det upptäckt nåt spännande nytt med världen.

Får man tillbaks lite hopp när man blir ännu äldre? När man, i motsats till barnen, kan låta allt glida bort.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1185

Nya upptäckter.

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2014-12-28 16:57
Ibland undrar jag om jag inte egentligen har nån sorts bokstavskombination, ni vet. Jag har förstått att vissa mänskor som brukar sorteras in i nån sån fålla har svårt att sortera bland intrycken. Och blir trötta.

Jag blir trött när det är för mycket runt mig. Jag vill därför ha rutiner – mat vid samma tider till exempel. Och inte saker på fel ställen – visparna på samma krok, sygrejerna i sin låda, inte en massa grejer liggande lite här och där och hur som helst. Om det ska vara fler saker än de nödvändiga, ska de vara vackra och stå i grupper där de på nåt sätt hör ihop så att de blir en enhet; en färg, en funktion, en form. Så att allt blir överblickbart. Och lugnt.

Därför tycker jag mycket om när jag har städat färdigt.

Men nu har jag upptäckt att jag också behöver rymd; plats och tid runt mig och det jag ska göra. Inte kan jag längre – och längre är nog nyckelordet – inte rusa iväg så fort från fikat som jag kanske (kanske är också ett nyckelord) skulle behöva.

Och bokstäverna på turistkartorna har krympt och blivit så förbaskat små. Och nya namn på tunnelbanestationerna är så konstiga att de är helt omöjliga att lära sig utantill tills man inte behöver dem längre.

Men då börjar jag tro att alltihop är tanterier. Ålder alltså.

  • Kommentarer(1)//bloggen.sigbritternald.se/#post1176

Sommarjobb

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2014-06-18 13:10
Doften av jordgubbar och lukten av våt jordgubbskartong samtidigt – hur många tänker då på arbete arbete arbete mer än jag?

Visserligen smet jag in i köket och tog hand om hela hushållet och matlagning till alla plockare på mina föräldrars jordgubbsodling och slapp plocka (skönt de där mycket regniga somrarna, urtrist de soliga), men lukten minns jag tydligt. Kroppen minns lukterna och allt som hör till.

Sommarjobb.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1130

Ingen dröm/dröm

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2014-05-05 18:25
Så nu vet jag hur Fritz i Lissabon smakar.

Nä! Han var ingen go gubbe.


Annars tittar jag på mig i spegeln om mornarna och tänker att jag ser urlakad ut. Allt har blivit så blekt; ögonbrynen, ögonfransarna, håret, skinnet. Själen kanske.

Urblekt. Utgången. Hur som helst nåt på u.

Häromnatten drömde jag dessutom att mitt hår var alltigenom stålgrått och stod upp i vassa toppar som inte gick att få nån som helst fason på. Hur jag än tryckte och kammade och drog i det; och sprejade och grejade och höll på så stod det helt egensinnigt rätt upp.

Men det är ju trösterikt. Den stålgrå kärringen är ingen man hunsar.

Drömmar ska man ta vara på!



  • Kommentarer(1)//bloggen.sigbritternald.se/#post1119

Hur länge ska man sitta för att bli fin?

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2014-03-09 19:04
Länge har jag tänkt att skulle vilja vara en fin dam med t ex långa röda naglar. Och liten dräkt. Och vara så där tjusigt mager.

Det har jag tänkt väldigt många år då och då. Mager har jag bara varit när jag varit olycklig och då är man inte alltid tjusig minsann. Annars har det där med att inte mumsa i sig goda saker med god aptit (äta bra, som far sa) gått åt pipsvängen.

Och den lilla dräkten har liksom aldrig passat.

Och naglarna bet jag på tills jag blev vuxen och de hämtade sig inte.

Men just nu har jag kunnat ha dem. Av någon för mig helt outgrundlig anledning är naglarna långa och då läser jag på. Fyra lager lack ska det vara: 1. underlack; 2. två lager lack; 3 överlack. Och så ska det torka ordentligt emellan.

Så jag målar. Men sen måste man ju sitta still och spreta med fingrarna en stund. Tillräckligt länge.

Det är där damen visar att hon inte är fin. Nyss hade jag målat klart och då gick jag lite ut på balkongen och då hade taket på mitt lilla miniväxthus nästan slitit sig i vinden. Så kan man ju inte ha det. Så jag gick ner i källaren och hämtade hammare och spik.

Aj aj aj!

Sen satte jag igång att skala lök till middan och knäckte ägg och höll på och tittade på naglarna igen.

Aj aj aj!

De såg inte ut som nåt på en fin dam.

Börja om eller ge upp?



  • Kommentarer(2)//bloggen.sigbritternald.se/#post1101
« FöregåendeNästa »