Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Vem tror jag att jag är?

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-09-13 21:35
Jag kan inte låta bli att titta på Vem tror du att du är? på SVT1. Det är spännande, men det har en konstig titel. En person ska släktforska och sen ska man alltså ha löst gåtan om sin identitet.

Vet man vem man är när man vet vilka personer som är ens förfäder? Min farmors äldsta fastrar var byns första lärarinnor. Se där! Morfars mor var mycket vacker. Hennes svärmor hade en virvel i hårfästet. På den enda bilden som finns av henne, har hon dragit åt håret ordentligt och har dessutom ett huckle, men hennes hårfäste ser ut som mitt, när jag också hade mittbena. En liten hårfästesgen har stannat kvar tills den kom till mig.

De förfäder som bodde i mitt barndomshem under mitten av 1800-talet var så fattiga att de slapp att betala skatt.

Förra veckan var det Lena Endre i teveprogrammet. Hon trodde att hon kanske var släkt med Ingmar Bergman. Såna fiiina släktförhållanden tror jag mig inte om att ha. Där finns nog bara fattiga torpare, statare, pigor. Kanske nån kåkfarare. Säkert nån som dömts för lönskaläge. Oäktingar. Amerikafarare.

Idag var det Dregen. Han ser vild och snäll ut och är en musikalisk stjärna och hans släkt bakåt var precis så oglamorös som jag tror att min är. Alltså snarare så här:

– Bilen står åt det hållet, sa min medsvampplockare i skogen i söndags.
– Nä, däråt, sa jag. Och där borta är ett dike och på andra sidan om det finns det nog blodriska.
– Tror du? sa mitt sällskap.

Jag gick åt det hållet, över diket, böjde mig ner, reste mig upp och visade mitt fynd. En granblodriska.

– Och längre upp åt det hållet, sa jag, finns det rödbruna karljohan.

Det var rätt.
– Du är gjord för det här, sa sällskapet.

Nej, jag är gjord av det. Sån är jag. Gjord av granar, mossa och total koll av hur och var man hittar mat gratis.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post769

Alla dessa saker

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-06-06 21:35
Nu har vi gått igenom allt som blev kvar och plockat till oss det vi ville ha. Där var så mycket. Inte bara gamla skyttetävlingspriser, udda tallrikar och svarta porslinssvanar.

(Såg förresten en ung och poppig inredare som samlade på såna, minsann, förfärliga pjäser, jag skulle inte för mitt liv lagt beslag på den, det gjorde en systerson, jag missade kanske nåt viktigt!)

Inte bara sånt alltså, utan hela den värld som inte längre är självklar fyllde uthusen.

Där fanns
– läster för att göra sina egna skor
– spinnrockar, tre stycken
– kardor
– klappträn för tvätt i den kalla ån, den stora bykgrytan
– rostiga fårsaxar
– besman
– baktråg
– kvarn av märket Nirvana
– hackelseverk
– och en massa massa annat.

Det känns som om jag slarvar, men jag kan inte ta hand om allt, all denna historia.
Alla dessa saker med alla sina minnen.

Jag tänkte då strunta i alla.

Men sen räddade jag i alla fall Emils gamla stol, moster Amandas lilla fräcka bord och en fin sak som ska sitta på en spinnrock. Kanske är det en kräkla. Den är blå och dekorerad, det står EID 1816 på den. Jag vet inte vem det var. En dotter till någon. En förmoder till mig.

Och blev övertalad att ta hand om den här:
Mjölkpallen.

Som någon av mina förmödrar har burit med sig ut till korna i hagen eller haft i lagårn, ställt nära kon och sett till att hon stod stilla. Pratat med henne.
– Såja Stjärna!

Och kon har vänt sina stora blanka ögon mot mjölkerskan, min förmoder, och hon har lutat pannan mot kons varma mage medan mjölken strilat mot botten av tråget och tänkt på det hon måste tänka på. Den lilla som hostar, fläsket som inte räcker, att han då alltid ska är hon ändå inte orkar. De steniga åkrarna. Amerikat kanske.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post741

De viktiga namnen

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-05-13 18:49

Men de där Andra. Som ska bo där. Hur ska de veta vad rummen heter:
Kammern.
Hallen och tamburen.
Sängkammern.
Mellanrummet.
Uterummet.

Och huset. Hur ska det kännas sig när de Andra inte vet var de är och vad allt heter?

Behöver jag sätta upp lappar på dörrarna?

Och en skylt som pekar ut Hellbergsvråa?

Hur ska annars åskovädren veta vart de ska?




  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post731

Knotteländet

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-05-03 18:12

Knotten.

De är i alla fall förfärliga.

De är vidriga faktiskt. Små och många och osynliga gnager de på ens skinn i skymningen; tar tuggor av en, i mängder, skalar av ens yttersta skydd, biter sig långt in i själen.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post727

Frågan om

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-04-28 20:58

Tänkte jag
: frihet
skulle det väl



kunna vara

istället
– fötterna
på markerna
i jordarna
i skogen

skruvas ur
huggs av

nackas

men lyfter jag då?
kan jag sen
flyga?



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post725

Mistat

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-04-06 18:06

...

Men
till sist
ska man ju ändå mista
allt

...

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post714

Värd att vårdas

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2011-03-21 09:33

Midvinterduell av Lars Molin. Min barndom på film. Bygdegårdsdans, ICA-kalender på väggen, gröttallrikar med blommigt bräm, mjölkbil och en egensinnig småbonde.

Se den! Inte för att den kanske är din barndom, men för att se att hur man kunde få vara för ett tag sen. Man kunde få stå på sig mot övermakten. Man kunde få slåss för friheten att få bestämma över sig själv och sitt eget. Det var det viktiga, att få bestämma om det lilla man hade.

Det innebar inte att man tog i för att få mer.

Att alla ska få bestämma över sitt eget vill t ex moderaterna. För femton år sen hade de ett enda slagord – frihet. Deras valfilmer visade trutar som seglade mot en klarblå himmel. De skulle befria oss från överhöghet i form av bestämmelser för företag och enskilda, från statens överhöghet.

Alla skulle få större frihet att välja skola och sjukvård, och allt skulle bli så underbart fritt och så bra på alla sätt. Ja, själva friheten skulle bli större.

Men friheten att nämna saker vid dess rätta namn arbetade de inte för. I den kultur som innefattar större frihet för företag, management och ohemula vd-löner, ska man istället fjäska sig till inflytande genom att inte säga som det är, utan linda in och småljuga.

Varje gång jag lyckas låta bli att rakt ut säga som jag tycker att det är och istället gör de där omskrivningarna, fylls jag av två motstridiga känslor – stolthet för att jag också kan lära mig detta och skam för att jag gör det.

Trutar är en sorts förfärligt åpna fåglar, de kan glufsa i sig enorma mängder gamla kycklingben och skräp utan att sluta vilja ha mer.

Nä, jag ska vårda min inre ilskna småbonde lite mer ömt.





  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post707

Sorry, citat igen, hjärnan tom på eget, men så här är det också

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2010-12-17 20:58

– Snacka om vackert! Vi filmade i somras i Ulricehamn, det måste vara Sveriges vackraste platser med alla kor... Jag älskar kor.

(Molly Nutley om inspelningen av Änglagård 3)


  • Kommentarer(1)//bloggen.sigbritternald.se/#post667
« FöregåendeNästa »