Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Puh!

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-06-06 18:05
Puh! Betygen satta.Maj månad över och svansen har följt med.

Fröding kallade maj wunderschön. Han var inte lärare, han hade kanske inga andra förpliktelser. Jag menar att maj är hysterisk.

Liksom december. Och jag kan, mindre och mindre för varje år, föstå vad i allsin dar det ska vara bra för.

Riter är det förstås. Det och det och det måste göras. För annars. Tycks man känna.

Juni.

Granne under dukar med småflaggor på tallrikarna på utebordet. Blir det grill? Ja, den nya svenska nationalmaten.

Men man kan ju faktiskt lika gärna äta sill och potatis. Jag tror det blir det här. Nypotatisen finns ju redan.

Annars upptäcker jag nu, när luften åter går att andas, att jag längtar. Efter mina vänner.

Och igår upptäckte jag att jag längtar efter rättfärdighet. Min egen. Och andras.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1259

Lugnen

BerättelserSkapad av Sigbritt Ernald 2016-05-10 12:00
Vid frukosten tittade jag upp från tidningen genom fönstret och mellan de ljust gröna ekgrenarna såg jag, med fel glasögon, förstås, en faluröd vägg. Och fick för mig att det var en lagård.

Det är det naturligtvis inte, jag bor i stan och jag vet att det är en skola. Det finns inte lagårdar här. Men plötsligt och helt oförmodat bredde lugnet ut sig.

När man man blir gammal på riktigt antar jag att just det här kommer att hända – och behöver hända – många gånger. Återkomsten av barndomens fasta punkter.

Svalorna som bodde i taket på rännet i lagården vill jag höra.

När jag, för längesen nu, bodde i förorten, hände en liknande sak. Förorten var ny och okänd och full av oroligheter. Hela stan var det. Jag stod i köket när det ringde. Jag svarade och det var nån hemifrån, nån som precis som jag, nu bodde i förorten. Medan personen som ringde – det var kanske min kusin, jag minns inte riktigt – stod jag och såg mot trasmattan i hallen och plötsligt landade den och tog mark.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1258

Piller 4

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-05-05 07:31

Jag tog ett sista piller. Ja, det känns som det sista. Det var ett enda piller, giftigt blått, alldeles ensamt i sin kartong men med en låååång bipacksedel. Det skulle ta allt av den sort som det kunde ha ihjäl. Svamp.

Det blev lite bättre på vissa ställen, men inte på andra. Det är uppenbarligen bara att stå ut, ha tålamod, svälja.

Men min uppmärksamhet är frisk.

Huvudledaren i dagens tidning handlar om Trump och de amerikanska primärvalen. "Primärvalens kundkrets är en helt annan än den nationella", står det.

Kundkrets? Är det inte väljare det handlar om? Medborgare? Inte folk som ska köpa nåt utan välja.

En ung person pratade igår om andra världskriget och kallade abwehr (den del av den tyska krigsmakten som hade hand om spionage och sabotage före och under kriget) för ett företag.

Företag?

Handlar det bara om språket eller har detta – knodderiet, marknadstänkandet – gått ända in i tanken? (Fast det är förstås samma sak.) Att allt handlar om att köpa och sälja och pengar?

Hu! Vem är då den fattige?

Är det förresten nån som har nåt tips om hur man blir av med något osynligt i kroppen; virus, små urdjur eller amöbor av nåt slag? Men helst inte ett blått engångspiller. Av någon anledning får det mig att tänka på cyanid och helst nåt gratis huskursknep. Bara för sakens skull.




  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1257

Piller

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2016-04-18 11:01
1. Första medicinen tycks
hjälpa
ett litet tag
kanske

2. Andra medicinen då?
Ja.... kanske...
NÄ!

3. Tredje?
Bipacksedeln
att Läsa Noga
lång som det svåra året
av allt som kan

gå fel

4. Vågar jag svälja?



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1256

Tanteri

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2016-04-16 08:44
Kroppen sviktar.
En aning.
Är det väl bara.
Om man jämför.

Vill inte producera till 100%.

En föraning.
Om kommande.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1255

Idiot kan du vara själv!

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-04-07 09:16
Björn Wahlroos, en av de där karlarna som styr banker, har sagt att 80% av alla människor är finansiella idioter och därför bör lämna över sina pengar till de 20% som har idéer.

Idiot kan du vara själv, är det första jag tänker. Som en unge. Som känner att det där var bra taskigt sagt.

Väldigt taskigt, faktiskt!

Så försöker jag reda ut vad han säger. Vad är det för idéer han menar? Hur man fixar pengar ur fritt svävande pengapengar som inte har med verkligheten att göra? Hur man lurar 80% av mänskligheten på möjligheter, hälsa och liv?

Ja.

För inte handlar det om de idéer vi behöver – hur alla människor ska få alla sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och vad vi ska göra för att klimatförändringarna inte ska skena iväg så långt att människan dör ut.

Eller tror han att det är det han sysslar med?

Hur kan man i så fall vara så korkad?

Och vad menar han med att de flesta av oss är finansiella idioter? Som om vi inte hade den grundläggande drivkraften att se till att skaffa oss mat och värme med hjälp av det system vi har för att hantera det (utan att fixa allt på egen hand eller bara syssla med byteshandel).

Fast det är kanske ordet finansiell det hänger på. Finansiell. I en annan värld, en "högre" värld ovanför kaffesump, bajsblöjor, jord, skog, vatten, datorstrul, pappersåtervinning och allt annat vi vanliga 80% sysslar med, lever i och av. En materiell värld där allt inte är yta och fiiiint.

Ibland tänker jag på de gamla svaga människor jag stötte på när jag en gång för längesen jobbade på långvården. Deras kroppar var väldigt skrynkliga och luktade illa. Männens penisar var små skinnslamsor där man skulle få in en kateterslang utan att det gjorde ont i dem.

Du Björn Wahlroos, och alla ni andra 20% finanskreativa, kommer också att hamna i liknande omständigheter och sen ska ni dö, som alla vi andra. Du kan ingenting ta med dig dit du går, Björn. Ingenting, oavsett hur förbannat kreativ du är med dina pengar och det vore så bra om du kunde inse det, nu, du och alla ni andra 20%*, och istället använda er fantastiska kreativitet till att ordna det bra för 100% som lever sina liv före döden.

* Ja, ni vet – panamapapperpersonerna med många fler.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1254

Ebba

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-22 07:58
Kvinnor i min närhet säger, liksom lite i förbifarten:
– Såg du Ebba på Babel? Vad tyckte du?

En är ju feminist. En vill ju gärna hänga med henne i alla feministiska svängar, men nu fick jag bara lust att säga:
– Men lilla Ebba, för din egen skull – låt det mogna ut. Skrik inte så, lägg inte ut ditt livs stora kris till allmän beskådan innan den hunnit mogna ut. Var rädd om dig!

Jag får säga lilla Ebba. Vi är generationskamrater, fast hon är lite lite äldre än jag. Och jag har själv upplevt kriser, känner igen dem. Hur man blir helt hud- och gränslös och efteråt, när ens jag samlat sig, är stolt för att man red ut stormen samtidigt som man skäms för att man öppnade sig för mycket, lät andra ana ens värsta tankar och gav dem möjlighet att kliva rakt in i en.

När jag och Inger Hallén skrivit Barnen som aldrig blev, kom vi på teve. Vi var tillsammans i Malmö för en morgonsoffa, jag blev inbjuden till TV4. Morgonsoffan gick bra, Inger var i alla fall klok. På TV4 hann jag aldrig upp på scen eftersom kvinnan före mig pratade utan minsta kommatecken, så det blev inte plats för mig. Nån hade sett mig sitta i publiken. Då var jag oerhört tacksam för den hysteriskt pratande kvinnan.

Nu kan man kanske hävda att till exempel Strindberg gjorde precis som Ebba – utom att vara med på teve förstås. Visserligen skrev han bra böcker, men varför ska man ha honom som förebild, en djupt narcissistisk karl?



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1253

Tryck över bröstet

ÖvrigtSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-20 16:50
Ett tag skrev jag mycket här om eländet Berlusconi. Så försvann han till sist från makten och jag gladde mig. Men i morse läste jag om honom och Putin och Trump.

En eländes trojka.

Det där eländet Putin har ju suttit där ett bra tag nu, på toppen. Min gamla mor brukar oja sig över honom:
– Å så öppnar dum de där jättestora guldiga dôrra och som kommer han ut där, sprättandes.

Jag förstår vad hon menar. Den lille som spelar stor.

Och nu denne förfärlige Trump som ger mig vibbar av Mussolini och Hitler. Prata om elände. Finns det nåt man kan göra?

Och så snöar det igen.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1252
« FöregåendeNästa »