Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Nu intresserar jag mig för sopor igen, men är inte det ett allvarligt problem? Att vi inte tar vara på det vi behöver?

OrdenSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-13 11:45

Samlade rester, bukettrester. Lite suddiga förstås, men vackra på riktigt.

Läst info som kommunen skickat ut för att informera om hur vi invånare ska ta hand om vårt avfall. Där stod bland annat svaret på frågan "Kan jag slänga mina trasiga strumpor i textilinsamlingen på återvinningscentralen?".

Det låter som när Gud svarar Tjorven om hon får ta en tårtbit till: "JA, DET KAN DU!".

Jaha, det kan man alltså. I behållaren som är till för kläder och textilier. Den har jag missat. Jag har trott att det som är användbart ska jag själv gå till Myrorna med – alltså allt som är rent och helt, sånt jag själv skulle kunna tänka mig att köpa. Resten ska jag klippa bort alla knappar ur och samla, allt som kan användas till lapptäcken klippas bort och samlas i textilhögarna jag försöker härbärgera på lämpliga ställen i mitt hem. Resten har jag bara tittat på och tänkt att det skulle kunnat bli fina mattrasor – om jag kunnat väva. Sen har jag slängt det i brännbart.

Men kommunen svarar så fint att det som läggs i behållaren för kläder och textilier sorteras. 65% får nytt liv genom återanvändning, 30% materialåtervinns och blir jeans och möbelstoppning och 5% blir fjärrvärme.

Och då tänker jag på två saker, först: Vem sorterar om inte jag gör det själv? Vem står där och skiljer cocktailklänningar i glansiga material från gamla kalsingar, trasiga strumpor från jeans, sladdriga t-tröjor med tryck från rutiga herrskjortor? Nån ingenjör från Syrien?

Det andra är ordet materialåtervinns. Textil som återvinns, det måste vara lump det. Bra gammalt ord, kan med fördel återvinnas. Som andra ord vi behöver återanvända, eftersom innehållet i dem behövs: ödmjukhet, anspråkslöshet, förtröstan, frid och nåd.

Och mina bukettrester går från att vara kompostmöjligheter till att pryda mitt hem.




  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1251

Internationella kvinnodagen och sånt

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-08 09:02
Och just nu hör jag att det mest är män som skriver på Wikipedia.

Och varför skriver inte kvinnor? Kvinnor skriver inte sämre än män, absolut inte, det vet jag bestämt!

Men det handlar kanske om ämnena. Att vissa ämnen inte verkar vara såna att man skriver om dem. Om man till exempel jämför en icke nedlagd svensk motorcykelfabrik som Husaberg med påtning. Sånt. Betydande saker jämfört med obetydliga.

En gång för längesen skrev jag högskoleprovet. Jag hade läst på universitet, hoppat av en linje jag inte ville fortsätta på, men hade inte betyg höga nog för att komma in på lärarlinjen, där jag ville in istället, och högskoleprovet skulle skilja ut dem som skulle kunna klara universitetsstudier från dem som inte skulle. (Påstods det. Då. Men alldeles nyss hörde jag en forskare som påstod att det inte alls var meningen. Det handlade istället om normalfördelningskurvan, den betygssystemet byggde på (1-5); att sortera folk i normalbegåvade och inte.)

Men det var egentligen inte det jag tänkte på nu, på internationella kvinnodagen, utan att jag minns en fråga som gjorde mig oerhört förvånad. Den handlade om en krukväxt, en saintpaulia.

Den var ju lätt som en plätt, men var den så viktigt att den skulle skilja agnarna från vetet? Saintpaulior var ju mormorsproblem – lagom mycket vatten, lagom mycket ljus, allt det där pillet i köksfönstret.

Eller så handlar det om tiden, all den tid som läggs på pillet med allt det där som hör hemma i ett hem, och omsorgen. Den tar sin tid.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1250

På restaurang med andra gäster samt bävergäll

BerättelserSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-06 17:12
Jag hamnade på fiiin restaurang. Och där fylldes på. Först dök en alldeles nyss avhoppad högt uppsatt chef upp. Han såg lite blek ut och jag tänkte att hans sällskap förmodligen sagt att de nog var tvungna att muntra upp den stackarn och tagit med honom ut på galej.

Nästa som dök upp var en av de där krönikörerna som låter tala om sig och som alltid alltid tycks ha nåt att säga om allt till alla. Ibland tycker jag att han bara skriver dumheter om saker han inte vet nåt om, pratar på bara.

Ja, och där satt vi alla och åt de mest häpnadsväckande saker, mest gott, men en förfärlig sak (ett mandomsprov, gissar jag): en vodkapralin spetsad med bävergäll. Blääää!

Och man kunde få ett dryckespaket till maten.

Och efter ett tag tycktes nåt gått krönikörens kompis åt huvudet, för han började gräla på sin fru, så där riktigt skunkigt.

Som bävergäll, om man tänker rätt på saken.

Det är inte kul att sitta och äta fin mat bredvid nån som håller på så. På andra sidan satt ju hans kompis krönikören, men han sa minsann inget, han som alltid tycks ha så mycket att säga om allt.

Ett tag funderade jag på om jag skulle harkla mig och säga nåt om att han kanske ska hoppa över bävergäll nästa gång, emedan han tycks reagera alltför starkt på den sortens krydda (och inte klarar såna mandomsprov – åhåhå!.

Men jag gjorde det inte.

Och den nu före detta högt uppsatte chefen tycktes mest le en liten smula nån gång medan hans sällskap pratade. Men om jag förstått saken rätt behåller han sin högt uppsatta höga chefslön bra länge, så kanske var han bara uttråkad.

Ett tag funderade jag på om jag skulle gå förbi honom, klappa honom lätt på axeln och föreslå att han skulle engagera sig hårt i nåt viktigt. Stadsmissionen och andra frivilligorganisationer behöver alltid folk, särskilt i dessa flyktens tider. Och med den enorma erfarenhet han förmodligen har skulle han kunna göra stor nytta på en massa ställen. Det behövs folk i skolan. Det behövs assistenter på olika slags boenden. För att inte tala om städpersonal. Det behövs alltid städare och sopåkare, så mycket skit som behöver tas om hand här i världen. Vore inte det nåt att skingra tankarna med medan ni ändå uppbär er höga lön?

Men jag gjorde inte det heller. Jag sa bara gonatt till det trevliga unga paret på andra sidan om oss och skötte mig som man ska.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1249

Totalitärt och religiöst

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-29 10:03
Häromdan läste jag om det stora företaget – för att inte säga anskrämligt gigantiska företaget jag just nu inte vill nämna vid namn (eftersom jag har erfarenheter från Kina där mannen i mitt liv råkade skriva ordet demokrati och gång på gång, blev belönad med nedsläckning – tills han skrev folkstyre istället)... Alltså, det stora företaget som hjälper oss att hitta information på nätet. (Va! Vad händer? Plötsligt försvann min sida. Nå, där hittade jag den igen.)

Jag läser att företaget också sysslar med självkörande bilar, luftballonger, robotar, articifiell intelligens och biomedicinsk forskning. (Och nu försvann en del av texten... Jag försöker igen:) Bland annat. Bland annat, alltså.

Robotarna de arbetar med ska lära upp sig själva inom vilket område som helst och ledaren för projektet räknar med att det kommer att ta tid eftersom det liknar Manhattanprojektet.

Atombomben alltså.

De använder en mjukvara vars mål är att svara på frågor innan man ställt dem.

Dessutom har de ett annat projekt: FÖRETAGET vs. Death: att bekämpa mänskligt åldrande – en av livets stora gåtor – och dess negativa effekter.

...

Lite luft. Jag var tvungen att få lite luft.

Min arbetsplats hade kontrakterat en varumärkesexpert som skulle se till att vi fick fler kunder. Där ingick kommunikationerna och en av dem som skulle huta oss var från ett annat stort företag, ett nästan lika stort som det första jag nämnde.

Den mannen var som en pastor, den sorten som hälsar på en genom att ta med båda sina händer om ens högerhand. Den sort som inte lämnar nåt utrymme för ensamhet, självständighet och tvivel.

När jag besökte detta företags stora affär i London, var vibbarna desamma: kyrka. Så mycket ljus, så onödigt välvillig personal.

Så nu detta – svara på frågor innan man ställt dem: Svaret på frågan om livets mening är naturligtvis Jesus!

Och övervinna döden....

Ser ni? De har totalitära anspråk. De vill vara den nya religionen.

Luft! Mer luft!

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1248

Tid(ning)sförändringar

BerättelserSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-24 10:15
Vi får inte tidningen in genom dörren, den läggs i ett fack utanför. Det är bra, för jag har erfarenheter. I ett hem jag haft stod sängens huvudända en och en halv meter från brevinkastet där den ganska tunga tidningen klämdes, kördes, dumpades in vid halvfemtiden på morgonen.

Det lät mycket. Men man vänjer sig och jag har haft det värre. I ett annat hem jag haft stod sängen i ett rum typ tolv meter från järnvägen. Det lät. Särskilt om de tunga godstågen om nätterna. Men man vänjer sig.

Fast jag undrar verkligen om jag skulle göra det numera, när jag blivit oerhört mycket mer lättväckt.

Så det är bra att tidningen stannar utanför dörren.

Fast så lätt som den är numera (i alla fall i början av veckan) kanske det kan kvitta. När jag sträcker ut handen och greppar husorganet, som är Sveriges största tidning, kan jag undra om det blivit nåt fel: Är det Ulricehamns tidning jag fått? Så tunn.

Och den kommer aldrig före halv sex. Numera.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1247

Var & vart

OrdenSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-16 17:17
"De här gamla gentlemännen har sett tusentals bollar komma och gå, och har en kuslig förmåga att veta vart bollen ska hamna innan man slagit den."

Författaren Bengt Ohlson i DN Lördag.

Bengt, Bengt, Bengt!

Här försöker man:
Var är du?
Vart går du?

Befintlighet. Riktning. Ska det vara så svårt? Prövar andra sätt att förklara. Hoppar på platsen. Ilar snabbt med krökt rygg mot dörren. Inget verkar fungera.

Vart är den? Var går den?

De här gamla svensklärarinnorna har sett tusentals var och vart komma och gå, men har inte längre en aning om var (vart – bevare mig!) de ska hamna. Det är hur som helst med dessa små ord numera, ingen ordning.

Hur blir det plötsligt så? Vart tog känslan för var och vart vägen?

Hur fungerar språkkänslan?

Min kvider så gammalmodigt...

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1246

En annan sak

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-09 09:38
En annan sak:
Den nya stiftpennan fungerar plötsligt inte. Inget blyertsstift sticker fram som det ska när jag trycker och jag tror att det redan – men hade jag inte just fyllt på? – är slut på stift, så jag drar av skyddet och pillar ut det lilla suddet och försöker trycka in ett nytt stift (efter att ha pillat av locket på blyertshylsan – varför är alla hylsor olika? – och lagt ner den i lådan igen), men det går inte alls. Då skruvar jag isär hela pennan och ser att det sitter tjockt med blyerts inuti. Jag har laddat för mycket. Jag skakar det lilla plaströret, dunkar det i bordsskivan, håller på – och alla fyra blyertsarna (får det inte plats fler?) sprids över bordet. Jag pillar ihop allt igen och fyller röret, med bara tre blyertsar, och medan jag drar ut skrivbordslådan igen, för att leta reda på den lilla blyertsstifthylsan, slår det mig: får jag göra så här?

Det tar ju tid, jag borde plocka upp den stora högen texter jag noggrant måste kommentera, rätta, uppmuntra i, komma med goda förslag i osv osv osv.

Sen slår det mig: hur mycket tid har jag inte lagt på att komma på hur man hanterar datorn och alla nya system och program och appar och det har minsann varit rätt att göra.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1245

Städningens problem

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-02-02 10:00
Ibland, när jag städat färdigt, står jag och tittar på mitt nystädade hem och är mycket nöjd.

Ibland undrar jag då om jag är lite knäpp. Eller bara gammaldags. Eller nåt värre.

Står andra och känner sig lika nöjda?

Jag städar ju helst på lördagar, varje vecka, så det är inte så att jag är nöjd för att dammråttorna börjat nafsa mig i tårna och att jag därför är så nöjd för att jag äntligen tagit mig i kragen och gjort det som måste göras. Nej, det är nåt med att det är rent och ordnat.

Ordning och reda. Och då blir jag lite rädd. Är det samma ordning och reda som ministrarna och SD pratar om – ordning och reda bland alla dessa människor som så oförskämt väller in över våra gränser?

Eller renheten. Som de som pratar om tiggarna som sanitär olägenhet?

Men det hjälper inte, jag kan absolut inte tänka mig att låta bli att städa. Jag är nog bara gammaldags. Måtte det vara så.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1244
« FöregåendeNästa »