Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Vanligt folks värde

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2014-04-03 15:25
Matteuspassionen är skriven för vanligt folk. Den sjungs vanligtvis på tyska, men hos Folkoperan i Stockholm sjunger man på vanlig svenska.

En sopranaria sjöngs en oktav lägre än den brukar och fast sångerskan var enormt skicklig, kändes det plötsligt som om detta var vanligt folk. Det berodde säkert också på att kören och orkestern inte hade kåpor eller var klädda i svart; de hade också sånt som folk har på sig till vardags.

I Matteuspassionen berättade några personer om saker från sina egna liv: smärta, ensamhet, rädsla, kärlek. Det hördes och kändes i salongen att det var allas vanliga erfarenheter trots att publiken liksom såg lyckad ut. Medelklass, övre medelklass.

I söndags var jag i kyrkan. Det är vår församlingskyrka och till den kommer inte de som ser ut att vara vanligt folk på det sättet.

Där är en kvinna som är så mager att hon sitter på två extrakuddar och där är en grupp från alla håll i världen och gamla förstås. Alla söndagar sitter en äldre man på samma plats och lämnar lokalen vid samma tid varje söndag – och kommer tillbaks och rättar till gylfen. Alltså människor som är de som ofta kallas "i utanförskap", de som inte producerar för fullt och konsumerar för fullt och kanske inte ens klarar sig själva.

Vanliga människor egentligen.

Kyrkvärd i söndags var en svart kvinna. Hon liknar de städerskor man numera ser i detta land, men jag vet inte om det är det hon är. I alla fall delade hon ut vinet vid nattvarden.

Folk gick fram, en liten svart pojke skuttade in innanför altarringen och kallades tillbaks av sin mamma. Alla gamla stapplade fram, det var ganska många. Prästen gick först med brödet och sen kom kyrkvärden. Och hon log mot mig, och alla tror jag bestämt, så varmt när hon räckte mig brödet.

Kanske inte vanliga människor, kände jag, men värda sin vikt i guld. Som alla människor.


  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1109