Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Spoilervarning!

KvalitéerSkapad av Sigbritt Ernald 2014-05-15 11:46
– Spoiler, spoiler! ropar ungdomarna förskräckt när jag försöker diskutera texter med dem och säger nåt som kanske riskerar att avslöja "hur det går".

I de mest PC-kulturella organen i P1 och Dagens Nyheter har jag hört och sett liknande. Nån som recenserade i Kulturnytt sa urskuldande att just när det gällde denna film fanns inget problem med att avslöja slutet, så det tänkte hon göra. Och idag står det så här i DN: "Och ta nu inte detta som en spoiler"…

Så detta är väl nu nåt gemensamt och allmänt.

Inte förstår jag varför. Är det det västerländska upplägget där allt ska likna samlag –förspel, utlösning…

Eller är det deckarkulturen som har brett ut sig så att man inte längre kan diskutera hur en text eller film är konstruerad? Att man inte får lov att säga att det är ett kass slut som sabbar hela upplägget, eller att det är ett väldigt bra slut som ser ut så här och därför gör kompositionen och därmed hela texten till en upplevelse.

Så var det med Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márques. Hela boken är ju fantastisk, men det var svårt att hänga med för precis vad som helst kan hända när som helst och man är aldrig riktigt säker på vem som är vem. Jag kände långt i in boken att jag behövde en sån där namnlista som ibland finns i ryska romaner och som guidar oss svenskar i ryssars sätt att beskriva stora släkter med mängder av smeknamn. Efter ett tag gav jag upp och struntade i om en Buendía var en José eller en Aureliano och upptäckte att det kvittade. Och när jag kom till slutet och läste det allra sista var det som om hela den underbart stökiga roliga livsbejakande levande texten – och byn – och skapelsen – upplöstes. Den lilla byn i Colombia fick universella dimensioner.

Och jag tror bestämt att det inte hade haft nån som helst betydelse om nån i förväg berättat för mig "hur det gick". Det hade inte med saken att göra.

Dessutom är det så att det väldigt ofta är "vägen som är mödan värd", att texten är lika intressant och viktig hela vägen. Som livet. Inte är det slutet som är det mest spännande.


  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1121