Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Avbruten tantläsning

LästSkapad av Sigbritt Ernald 2015-03-13 11:06
Hon har fått Augustpriset, Kristina Sandberg, för Liv till varje pris, den tredje boken om Maj som blir med barn när hon är ung, gifter sig med fadern som hon knappt känner, blir hemmafru och förblir det.

Det lät härligt. Tre tjocka tantböcker. Jag hittade ettan, Att föda ett barn, i pocket. Bilden på framsidan var som tagen ur föräldragenerationens fotoalbum: ett rum med randig matta, lampskärm med pressade blommor, pinnstolar.

Jag tänkte nog att detta kommer att bli riktigt intressant och började läsa.

Men på sidan 163, när Maj just har gift sig och magen börjar bli ordentligt i vägen, lägger jag ifrån mig boken. Det ska bli Majs första jul med den nye maken. Hon är bara 19 år, hennes familj bor långt bort och hennes nya släkt tycker inte alls att hon ska åka bort över jul. Hur skulle det se ut? Nygift och borta första julen. Hon tänker på sin mamma som har tuberkulos, på hur hon gjorde jul.

Men nu ska hon ju fira jul med den nya släkten som är av en helt annan sort, en annan klass.

Och på sidan 153, tre dar före julafton, får hon panik och tänker att det måste bli jul. Och hon tänker att det är en befrielse. Hon ska göra som hon själv vill. Det ska bli rent under, hon ska storstäda och baka och inte göra syltor utan modern mat som köttbullar och ansjovisgratäng. Och skinka. Tre dar. Men fönstren kan inte vara smutsiga och julgardiner måste köpas och sättas upp och knäck kokas och… Det ska inte hängas pynt över smutsen.

Här börjar jag få panik och lägger ifrån mig boken.

Och tänker att för en annan generation är det kanske bara intressant läsning: "Jaså, var det så man tänkte!" Men jag känner lukten av bonvax från köksgolvet på julaftons morgon genom alla år sen min barndom.

Och det vibrerar nånstans i hjärttrakten.

Allt det där som MÅSTE göras om man är en duktig kvinna. Från grunden ska det göras. Inget fusk. Rent under.

Igår upptäckte jag att det var ett litet hål i trosorna, i resårkanten upptill och jag hejdade mig: ska jag byta? Tänker om det händer mig nåt under dan så jag hamnar på sjukhus. De kommer att se att jag inte är hel och ren under. Det sa mormor att man måste vara.

Det finns en bild på henne och alla hennes syskon utanför den lilla parstugan de bodde i. De är uppsträckta och vattenkammade och helt säkert hela och rena under. För hur kunde de annars visa nåt slags värdighet i den fattigdom som var deras.

Hon blev också med barn när hon var 19 år.

Sandbergs berättelse tar tag i min kropp: det är där det fortfarande sitter – kön och klass.

Boken får ligga ett tag. Jag flikar in med annan läsning tills jag lugnat mig.


  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1189