Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Vad en liten gumma kan gno

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2015-10-24 09:03
Jag städar.

Drar ut spisen, dammsuger innanför, torkar, gnor. Skjuter in den igen, plockar ut bakstenen och gallren, gnor. Kör hela städprogrammet. Allt skräp i dammsugaren istället för bakom spisen; ordning och reda.

Torkar utanpå, alla vred och allt. Men mellan den yttre och inre glasplattan som är framsidan på spisen har det runnit nåt. Jag borde ta bort den yttre och torka. Det ska man kunna. Jag tittar i instruktionshäftet. Och på glasplattan och golvet som är av sten (det är INTE jag som bestämt att ett sånt idiotiskt golv ska finnas i mitt kök) och på badrumsvågen. Det får vara.

Men det är ränder emellan.

Jag fortsätter. Går igenom hela skafferiskåpet eller vad man ska kalla det, det större skåp där man kan proppa in mjöl och gryn, kryddor, lök, sånt. Torkar, gnor, slänger det som luktar hö. Ser till att det blir ordning. Fortsätter utanpå. Utanpå alla köksskåp, torkar och gnor.

Och ändå... När jag sen råkar få in en sned solstråle över en skåpslucka ÄR DET RÄNDER!

Och jag känner oerhört starkt att jag måste städa mer. Det är inte rent. Det är rörigt.

Så börjar jag tänka på att jag för några år sen längtade så efter söndagsfrid; den där känslan av att allt är lugnt och nu händer inget särskilt och runt omkring står träden och susar lite och gräset växer och rågen gror bara av sig självt utan att jag behöver göra ett skapandes grand och allt är frid. Och att jag tänkte att det kanske är samma känsla som Sverigedemokraterna är ute efter när de pratar om folkhemmet, som tycks vara en liten röd stuga med extra allt från förr.

Och så tänker jag att min nuvarande enorma städlust inte alls handlar om ränder utan om känslan av oordning i största allmänhet. Att det är så rörigt.

Och jag längtar fortfarande efter söndagsfriden, men är glad att vara en gumma som kan syssla med att gno bort smutsen i köket och inget annat.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1226