Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Ebba

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2016-03-22 07:58
Kvinnor i min närhet säger, liksom lite i förbifarten:
– Såg du Ebba på Babel? Vad tyckte du?

En är ju feminist. En vill ju gärna hänga med henne i alla feministiska svängar, men nu fick jag bara lust att säga:
– Men lilla Ebba, för din egen skull – låt det mogna ut. Skrik inte så, lägg inte ut ditt livs stora kris till allmän beskådan innan den hunnit mogna ut. Var rädd om dig!

Jag får säga lilla Ebba. Vi är generationskamrater, fast hon är lite lite äldre än jag. Och jag har själv upplevt kriser, känner igen dem. Hur man blir helt hud- och gränslös och efteråt, när ens jag samlat sig, är stolt för att man red ut stormen samtidigt som man skäms för att man öppnade sig för mycket, lät andra ana ens värsta tankar och gav dem möjlighet att kliva rakt in i en.

När jag och Inger Hallén skrivit Barnen som aldrig blev, kom vi på teve. Vi var tillsammans i Malmö för en morgonsoffa, jag blev inbjuden till TV4. Morgonsoffan gick bra, Inger var i alla fall klok. På TV4 hann jag aldrig upp på scen eftersom kvinnan före mig pratade utan minsta kommatecken, så det blev inte plats för mig. Nån hade sett mig sitta i publiken. Då var jag oerhört tacksam för den hysteriskt pratande kvinnan.

Nu kan man kanske hävda att till exempel Strindberg gjorde precis som Ebba – utom att vara med på teve förstås. Visserligen skrev han bra böcker, men varför ska man ha honom som förebild, en djupt narcissistisk karl?



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1253