Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Lugnen

BerättelserSkapad av Sigbritt Ernald 2016-05-10 12:00
Vid frukosten tittade jag upp från tidningen genom fönstret och mellan de ljust gröna ekgrenarna såg jag, med fel glasögon, förstås, en faluröd vägg. Och fick för mig att det var en lagård.

Det är det naturligtvis inte, jag bor i stan och jag vet att det är en skola. Det finns inte lagårdar här. Men plötsligt och helt oförmodat bredde lugnet ut sig.

När man man blir gammal på riktigt antar jag att just det här kommer att hända – och behöver hända – många gånger. Återkomsten av barndomens fasta punkter.

Svalorna som bodde i taket på rännet i lagården vill jag höra.

När jag, för längesen nu, bodde i förorten, hände en liknande sak. Förorten var ny och okänd och full av oroligheter. Hela stan var det. Jag stod i köket när det ringde. Jag svarade och det var nån hemifrån, nån som precis som jag, nu bodde i förorten. Medan personen som ringde – det var kanske min kusin, jag minns inte riktigt – stod jag och såg mot trasmattan i hallen och plötsligt landade den och tog mark.



  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post1258