Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Champagne & pain

ReflektionerSkapad av Sigbritt Ernald 2011-11-12 16:41



Snart är det kanske dags!

Jag har köpt riktig champagne och lagt på is i väntan på detta ögonblick.

Jag har väntat på det länge.

Fast det blir kanske inte mycket bättre sen.

När den svenska pressen har kontaktat experter för att kommentera regeringskriserna i Grekland och Italien de senaste veckorna, har de inte i första hand vänt sig till statsvetare eller ens nationalekonomer, utan till ekonomiska experter på banker.

Banktjänstemän.

När Grekland och Italien nu väljer efterträdare till sina avgående ledare, blir det ekonomer.

Men det är väl ändå, i grunden, en politisk kris. Det handlar om hur vi vill organisera samhället.

Häromveckan stötte jag på en person som pratade om entreprenörskap. Först nämnde hon olika "varumärken", också ideella, som hjälporganisationer och sånt. Sen sa hon att man skulle tänka efter vilken pain man kände. Där skulle man börja. Där var grunden för idéerna och handlandet, förstod jag. Och så småningom den lilla firman där man sliter som ett djur utan att tjäna nåt i ett par år innan man håvar in storkovan. Typ Steve Jobs.

Jag kände efter. Min största pain just då var bussförbindelserna mellan Sigtuna och Uppsala:

Hållplatsen utan tak och vindskydd där man alltid får vänta om man ställer sig där i rätt tid. Bytet mitt ute i ingenstans där man särskilda dagar (de värsta, när det stormar och är svinkallt) kan bli stående mitt ute i ingenstans. Bussarnas olika kvalitéer, som den med bastuaggregatet och den med Den Stora Fläkten. Den glesa turlistan.

Att åka kollektivt kan vara pain.

Den vägsträcka som trafikeras av bussen, körs dagligen av tusentals personer som skulle kunna åka buss, men inte gör det. Vägen är sliten, klimatförändringen fortskrider.

Om jag skulle hitta på ett svar på min pain, vad skulle det då vara? Ett eget bussbolag? En kollektivåkarkampanj?

Men det finns ju redan människor som är valda av oss för att se till att allt detta – klimatet, miljön, vägarna, kollektivtrafiken – sköts på bästa tänkbara sätt.

Politiker.

När privatiseringen av sjukvården började, fanns samma tankar om de små, halvt ideella firmorna. Den snälle doktorn och den trevliga sköterskan som slog sig ihop och skötte ålderdomshemmet så mycket bättre än kommunen.

Tji fick vi.

De pengar vi betalat in i skatt för att de allra äldsta och sjukaste ska tas om hand på bästa tänkbara sätt, försvinner in i ett girigt bankhål. Eller vart de nu tar vägen. Medan tanterna måste kissa blöjan full innan de kan få en som är torr.

Igår läste jag om en herre som fyllde hundra år och han sa att han aldrig blev arg för att man skadade bara sig själv med det.

Jag kommer inte att bli hundra år, det känner jag tydligt.

Pain!





  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post788