Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

För mycket fjäsk

LästSkapad av Sigbritt Ernald 2011-11-25 12:20

Läst Alice Munro? Gör det!

Noveller brukar inte vara min grej. De tar ju slut så fort; är bara ett litet surr, en liten knorr, ett ojsan. Men hennes är så bra.

Jag kan inte säga att jag minns en enda av dem. Jag kan alltså inte säga att den där handlade om en kvinna som gjorde det eller det, eller om en man som det gick så för. Det är bara intressant medan de pågår, liksom nära och självklara utan att vara förutsägbara. Som livet självt.

Den sista novellen i samlingen För mycket lycka handlar i alla fall om Sonja Kovalevsky, det minns jag, den ryska överklasskvinna som blev matematikprofessor i Stockholm.

Alice Munro skriver om svenskar: "Det är bara för att han är svensk, tänkte hon. Det är inte nödvändigt att le och småprata bland svenskar. Artigheten kan upprätthållas ändå."

En gång läste jag en bok av Slas där det längst ner på en sida stod att en katt kom med en näbbmus i munnen. Innan jag hann bläddra, tänkte jag att katter inte äter näbbmöss.

Det visste jag, det var en självklar erfarenhet. Katterna hemma i skogskanten kom med såna i munnen och släppte dem, bara ihjälbitna, vid trappan. Andra fångade möss såg man bara svansen av, resten var uppätet.

När jag vände blad i Slas bok, stod just detta: Katter äter inte näbbmöss. För mig var det den starka och självklara förbindelsen mellan verkligheten och litteraturen i en mening. Katter äter inte näbbmöss.

Slas kunskaper av näbbmössa var sannolikt hämtade från andra ändan av öppningen i skogen. Vi delade samma plats för erfarenheten. Det var självklart.

Men Alice Munro bor i Kanada.

Där snöar det förstås som här. Där låter kanske folk också bli att fjäska i onödan. Det som nu förutsätts här.

Men jag vet (det sitter lika djupt som kunskapen om katterna och näbbmössen) att jag inte låter bli att upprätthålla artigheten bara för att jag säger "va?" istället för "förlåt?"






  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post793