Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Tantbra

TanteriSkapad av Sigbritt Ernald 2011-12-01 09:17

Häromsistens stod jag bredvid en person i en kulturkö. Ytligt sett var det en hon i 65-årsåldern, riktigt lång och med ovanligt stora fötter och händer för att vara tant, klädd i klänning, bismarcklänk om halsen, berlockarmband, diskret nagellack och ganska foträta skor. Men ju mer jag kikade (lite försiktigt, så försiktigt jag bara kunde), blev jag övertygad om att det var en man som klätt sig i kvinnokläder.

En gubbe som klätt ut sig till tant. En sorts kulturtant. Alltså inte en med färgglada Gudrun Sjöden-sjok och sjalar, utan en mer gammaldags sort.

Igår läste jag om den där teaterpjäsen om Valerie Solanas Scummanifest. Jens Liljestrand hade lämnat fru och barn hemma för att gå på den och han blir uppenbart berörd. Kvinnorna sitter på ena sidan på sköna stolar, männen på den andra på hårda och blir inte bara osynliggjorda utan förnedrade.

Men sen går han ut och är lättad: "Jag inser plötsligt att jag njuter av att ordningen är återställd, av vetskapen om att jag – 1,78 lång, medelålders akademiker klädd i grå överrock – är ett långt större hot mot kvinnorna omkring mig än de någonsin kommer att bli mot mig. Jag vet att det är mina steg de hör bakom sig i den mörka leriga parken, mitt ansikte de sneglar mot vid cykelstället halv tio på kvällen. Jag törs skriva det här eftersom jag vet att ingen kvinna kommer att bombardera mig med hotfulla mejl, för att inte tala om att ringa min mobil på natten och onanera mig i örat."

Tänk om man kunde få gå in i en helt annan roll ibland, en sån. Ibland skulle jag vilja ha den möjligheten att förändra makten och vanmakten.

En av mina vänner berättade en gång att hon varit med i en kyrklig ungdomsgrupp. Hennes pappa var kyrkoherde i församlingen och ungdomarna fick hålla till i källaren och dricka te i gammalt sprucket porslin. Ungdomsgruppen hade bett kyrkorådet om att åtminstone få lite pengar till nya temuggar, men de hade envist nekat. En kväll är min väns mamma, kyrkoherdefrun, på besök. Hon ställer allt porslinet på en bricka, släpper den i golvet och säger: Nämen ojdå!

Ibland längtar jag efter att åtminstone kunna vara en den sortens tant, en som råkar ha lite makt bara så där.

Att vara en riktig tant är kanske en bra förklädnad.


  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post796