Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Skogsfrun, det är jag det

LångagärdetSkapad av Sigbritt Ernald 2012-09-07 13:45

Skogsfrun. Det är den blekgula blomman här i bakgrunden (som i verkligheten mest är blek faktiskt). Jag smög in henne när jag hade skrivit på papperen och betalt och nästan vågade känna att jag var skogsägare.

Idag kom den första trycksaken: Vi skogsägare. Till Sigbritt Ernald.

Skogsfrun, det är jag det.

Skogen var mina föräldrars, det är min barndomsskog. I den växer granar och en och annan tall; blåbär, hallon, kantareller och annan svamp; älgar och rådjur och harar och nu är den min. Den inte särskilt stor, om man jämför, men ändå. Min.

Jag tänker inte själv hugga och sånt, men det gjorde min far. Han högg på andras marker också och han hatade snö på granarna. Under tiden som han högg. När han blev gammal började han hålla med om att det var rätt snyggt.

Men att få en massa snö över sig och in på ryggen är inte skönt. Han kom hem våt och ofta lite ilsken, hans kläder luktade starkt och gott av pappa och skog och han lutade sig över sin motorsåg och slipade de små sakerna på bladet, vad de nu kan heta.

I mitt nya husorgan, Vi skogsägare, finns massor av gubbar (specialisterna på jord och skog, står det i en av annonserna) och maskiner jag aldrig anat fanns – plan- och släntklippare, trädklippare, timmermatare, combitracar, vedprocessorer, slåtterbalkar och vinstmaskiner (ja det står så). Och köttkvarnar; men där känner jag mig hemma.

  • Kommentarer(2)//bloggen.sigbritternald.se/#post914