Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Eventuellt ätbart

Ev. ätbartSkapad av Sigbritt Ernald 2012-12-30 15:29
 

Men Historieätarna, när de var fattiga i Stockholm under 1700-talet, åt kokt hö och livrem. Det lät verkligen vidrigt. Vattvällingen under de svåra åren under senare delen av 1800-talet verkade nästan lika hemsk.

Jag tänker på Kulla-Gulla. Jag har nog förstått att det ska vara 40-talisttanttrams att bry sig om henne, men jag läste alla böckerna och eftersom hon levde i ett litet torp – och senare på den herrgård torpet hörde till – i Småland, försökte jag förhöra min mormor som kom från ett mycket litet torp till en herrgård i samma landskap om hur det var i verkligheten. Hon vägrade berätta, sa bara:

– Det var så fattigt och uschelt så.

Bara vattvälling dygnet runt kanske. Bark i brödet också kanske. Men jag har förstått att det finns väldiga nyttigheter i den hinna som sitter alldeles innanför barken och det var den som användes.

Läser i SvD om de delar av Sverige där folk lever längst. Småland. De påstår sig ha ätit massor av fläsk och smör och ändå klarat sig så länge. Men de minns kanske inte när det var fattigt, de kan kanske förtränga det bättre än min mormor. Eller helt enkelt glömma det. Blir man hundra år så.

I Gourmet, som inte precis brukar skriva om vattvälling och barkbröd, hittar jag detta i senaste numret:

Buljong av höstlöv

6 portioner

1 kg goda svampar av olika slag

en näve ren mossa

2 nävar höstlöv från förra året

1 liter färska höstlöv

Det ska blötläggas och hällas på kokande vatten osv och sen drickas.

Det var en vacker bild. Men jag vet inte om jag har lust att ens försöka laga till det. Förra årets höstlöv... Men hellre det än livrem förstås.

  • Kommentarer(0)//bloggen.sigbritternald.se/#post955