Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Den sanna historien om Pinocchios näsa

LästSkapad av Sigbritt Ernald 2014-05-08 10:51
När temperaturen gick ner och våren i stå, längtade jag efter nåt skojigt.

Den bok jag fastnat i och inte kom vidare med var Elin Wägners Pennskaftet; inte för att den var ointressant alls, utan för att det var en kärlekshistoria där som jag inte hade lust att läsa. Trist. Kärlekshistorier intresserar mig sällan numera.

Så när jag gick förbi en bokhandel köpte jag GW:s senaste, Den sanna historien om Pinocchios näsa, tjock och go. Tjocka böcker är gott och senast jag läste GW var det skojigt.

Och ja… Det är lite skojigt, intrigen är bra, men när det gäller den där Bäckström... Han är värsta sortens äckelmacho. I förra boken dominerade han inte lika mycket och det otrevliga är att jag nu inte kan låta bli att höra GW:s fnysande framställningskonst när Bäckström säger nåt.

Eller undra om GW tänker lika mycket på pengar, sex och mer pengar, och sex igen, eller mat och mat och mat, eller på att stjäla, som Bäckström gör när han tänker.

Man ska aldrig blanda ihop en författare med hens verk, har jag lärt mig; och det vill jag bestämt hålla på! En författare ljuger, så är det. Lånar och ljuger.

Och så blir jag så trött på Bäckströms Supersalami (hans lilla snopp) och hans: Jag hör vad du säger.

Det är fler i boken än han som säger: Jag hör vad du säger.

Ett råd till GW – stryk! Det är för många som säger så. Det håller inte. Du tycks ha slarvat. Eller så ljuger du för dåligt.

För frasen "Jag hör vad du säger" tycks ofta innehålla en tyst fortsättning som tolkar hela uttalandet: "Och jag skiter i det". Och den kör inte alla.




  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.