Sigbritt Ernalds blogg

Sigbritt Ernalds blogg

Vem är det egentligen?

BerättelserSkapad av Sigbritt Ernald 2014-11-09 14:42
På bussen: En ung kvinna i starkturkos duffel reser sig för att gå av medan hon pratar med nån i nåt av läder med tryckknapp.

Det ser ut som en plånbok.

Ja, varför inte. Numera kan man säkert prata med sin plånbok. Pengar har ju fått religiösa dimensioner – den allenarådande marknaden, den heliga konkurrensen, bankkatedralerna... En liten bön kanske: Ge mig lite mer!

Nä, det var nog en vän hon pratade med i en mobiltelefon i nåt fodral.

Men numera ser, och hör, man allt oftare folk som inte pratar i nån apparat eller nåt fodral utan bara rätt ut. Det kan vara eftertänksamma samtal med många hmm och ja, och det kan vara högljudda gräl: "Men jag SAA ju det! Du kan då aldrig lyssna…!"

(Om man tittar noga kan man förstås se en sladd till örat.)

För trettiofem år sen jobbade jag på ett ställe som låg granne med ett mentalsjukhus. På väg till eller från jobbet, hörde jag då och då därför folk som pratade så där, men det var utan apparat, fodral och sladd, och inte var det till plånboken utan sannolikt till deras själsliga spöken.

Jag har svårt att tänka bort de där spökena; tänker att det ändå är dem dessa pratare pratar med. Och är det pengarna så är det ju nåt slags spöken...

Ursäkta om det bli luddigt. Mitt huvud är fullt av förkylning.

  • Kommentarer(1)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.
Skapad av catdogs 2014-11-16 07:06

Får samma känsla då jag hör folk tala i tomma luften.
En gång för länge sedan (före mobiltelefonerna) hörde jag i en fullsatt buss en man tala högt för sig själv, helt utan "filter". Han sade ungefär vad vi andra tänkte..